Forskaren: ”Svensk skola har varit illa ute i många år”
Martin Ingvar är neurofysiolog och professor i integrativ medicin vid Karolinska institutet. Han har också länge engagerat sig i skolan – och menar att vi misskött den i Sverige under lång tid.
Internationella jämförelser av skolresultat som PISA visar att elever med svensk bakgrund visserligen står sig väl, men det saknas inte utmaningar. Oron i klassrummen är hög i jämförelse med andra länder och de socioekonomiska klyftorna, samt de mellan stad och land, ger utslag också i kunskapsresultaten.
– Skolor som har god förmåga har liten skillnad mellan pojkars och flickors resultat. Där spelar föräldrars bakgrund mindre roll. Skolsystem som är illa ute uppvisar sämre resultat – och det har Sverige gjort över många år.
– Skolan är det viktigaste instrumentet vi har för att hålla ihop samhället. Det enda effektiva integrationsverktyg som finns. Alla viktiga saker som vi diskuterar, utnyttjandet av välfärdssystemen, gangstervåldet, allt det är besläktat med bristande kulturell integration. Om vi har en skola som inte sköter sitt andra uppdrag vid sidan om kunskapsuppdraget, det vill säga utjämningsuppdraget, då får vi ett samhälle som är illa ute, säger Martin Ingvar.
“Skolan är det viktigaste verktyget vi har för att hålla ihop samhället.”
Börjar skolan utan svenska
Han menar att vi i Sverige under lång tid har brustit i det kompensatoriska uppdraget: att ge alla barn – oavsett bakgrund – likvärdiga förutsättningar att lyckas.
En viktig del av utmaningen handlar om språk. Enligt Martin Ingvar är tidig språkutveckling en avgörande faktor för skolframgång. Verktyg som LegiLexi, som Ingvar varit med om att utveckla, visar att många barn börjar skolan utan tillräcklig exponering för svenska, särskilt i socioekonomiskt utsatta områden.
– Läsning är grunden för att utveckla abstrakt tänkande. Svenska måste ha en tydligare plats redan i förskolan, särskilt i områden där barn inte möter språket i hemmet.
”Lyssneläsning och annat trams”
Martin Ingvar har i magasinet Kvartal skrivit att skolan rustar barnen för orten i stället för samhället.
– Vi anpassar bort allt i skolan som känns motigt i stället för att utmana hjärnan att ta sig vidare och förstå vad framgång är. Man undervärderar individens betydelse, att känna att man kan lyckas är grundläggande. Lyssneläsning och allt annat trams som man håller på med undergräver det. Då hamnar man i att barn som kommer från läsande hem klarar sig bra, medan barn som kommer från hem med minsta avvikelse från medelklassidealet hamnar i en B-kategori.
– Det finns två avgörande faktorer bakom sämre förutsättningar. Att man är kille och kommer från ett område som är socioekonomiskt svagare. De behöver erbjudas bryggan som en bra skola innebär.
Lärare rustade för klassrummet
Ett annat problemområde är skolans förhållande till forskning. Enligt Martin Ingvar används inte den samlade forskningen som grund för styrning och utveckling. Kvalitetsgranskningen är otillräcklig och betygssystemet gör det möjligt att belöna skolor för höga betyg snarare än faktiska resultat.
– Det krävs starkare styrning och en tydlig prioritering av vetenskapligt förankrade metoder. Dessutom måste lärarutbildningen få större inslag av kognitionsvetenskap och psykologi. Vi behöver fackkunniga lärare som är rustade för att möta klassrummets utmaningar.
Martin Ingvar understryker att skolan inte ensam kommer att kunna lösa samhällets komplexa problem men att den måste bidra till att minska – inte förstärka – social ojämlikhet.
– Överanpassning och lågt ställda krav riskerar att motverka skolans syfte. Vi behöver en ny kunskapssyn, förankrad i vetenskap och med tydligt fokus på att skapa fungerande lärmiljöer för alla.
Mät kunskap, inte kvadratmeter
Ingvar menar att skolmyndigheterna inte tar forskningen på tillräckligt stort allvar.
– Skolverket har fått två påskrivningar från regeringen att räta upp sin hemsida för att de inte följer lagen om att de ska vila på vetenskaplig grund. Det har inte hänt sen von Fersens tid att ett statligt verk fått en så brutal hemläxa. Vi har dessutom ett dåligt betygssystem som ger predatoriska krafter fritt spelrum att ge höga betyg i affärssyfte.
Han menar att betygssystemet skapar dåliga incitament och att vi mäter skolkvalitet med fel måttstock.
– Friskolorna är intressanta för att de bästa och de sämsta skolorna i Sverige är friskolor. Kvalitetsstyrningen centralt fungerar inte. Man mäter kvadratmeter på skolbibliotek i stället för hur det går för eleverna.
