Whippet bryter utanförskap
Viljaskolan vill ge Angereds barn och ungdomar en bättre start i livet. Med ramar, kramar och terapihund är skolan en brygga in i samhället för elever från orten.
När Almega Utbildning kommer på besök står förskoleklassen redo för skogsutflykt med storkök och matsäck.
– Förskolläraren älskar att vara ute i naturen, säger rektor Petra Elio.
Karate inger respekt
I lågstadiets nyrenoverade lokaler springer vi in i biträdande rektor Elaine Börjesson, som närmast kommer från en roll på lärarhögskolan. Vi undrar vad hon saknar på lärarutbildningen, sett till de konkreta erfarenheterna från klassrumsgolvet.
– Det är för lite fokus på det praktiska. Konflikthantering exempelvis. Jag tror att det är viktigt för blivande lärare att få träna mycket, simulera situationer som kan uppstå i skolmiljön. Vårdutbildningarna är bättre på det, de studenterna är mer ute i arbetslivet under utbildningens gång.
Patrik Nystedt, grundare och vd på Utbildia, som driver Viljaskolan, fyller i:
– Vi möter många gånger nyutexaminerade lärare som inte är förberedda på läraryrkets utmaningar. Den verksamhetsförlagda utbildningen räcker inte riktigt till.
Elaine Börjesson berättar att det är viktigt för Viljaskolan att lärarna har en varierad bakgrund – här får eleverna en chans att träffa svenska modersmålstalare, men lika viktigt för dem är att eleverna omges av vuxna som de kan relatera till.
Hon lyfter som exempel den personal på skolan som har bakgrund som idrottsledare, gärna med erfarenhet av samma typ av områden som Angered. Just som hon gör det går en man i 25-årsåldern förbi. Uppvuxen i närliggande Biskopsgården.
– Som Ramzin här som undervisar på lågstadiet, han har tävlat i karate. Jag lovar att ungarna har en positiv respekt för honom.
– Samtidigt som det är viktigt med det relationella så funkar det inte att vara kompis, du behöver vara en tydlig ledare. Jag har jobbat på innerstadsskolor också. Där har föräldrarna många gånger andra förväntningar på undervisningen. Här litar vårdnadshavarna på oss som experter, säger Elaine Börjesson.
”Det ser de i blicken”
Omedelbart blir det tydligt att Elaine känner eleverna väl.
– Hej Ahmed! Hur mår du? svarar hon när en kille i 15-årsåldern hälsar glatt.
– Jättebra när jag ser dig, ler han.
Att bygga starka relationer är särskilt viktigt på en skola som denna. Men Elaine återkommer till att man också behöver ha skinn på näsan.
– Det kan uppstå komplexa situationer. Man måste ha med sig kroppsspråket, blicken, kunna positionera sig. Sen krävs det att du på riktigt tycker om barnen och eleverna. Det ser de i blicken. Men det kan man inte skriva i en jobbannons!
Vd Patrik Nystedt flikar in att deras pedagogiska filosofi bygger på båda sidor av det relationella myntet:
– Vi tror på det jag brukar kalla för ramar och kramar.
Tillsammans med Patrik fortsätter vi vår vandring längs med korridorerna. Han berättar varför Viljaskolan kom att starta.
– Min kollega Patrick Gladh var tidigare rektor på Angeredsgymnasiet. Själv har jag min bakgrund från Skolverket, utbildningsdepartementet och andra fristående skolor. Vi ville jobba med barn och elever som inte har fått samma möjligheter och förutsättningar som många andra elever. Patrick upplevde att många hade låga förkunskaper när de kom till gymnasiet och vi insåg att det är svårt att göra något åt det inom ramen för det offentliga.
Bara ett par hundra meter från Angereds centrum i Göteborg ligger Viljaskolan. Men kontrasten mellan skolmiljö och centrumkvarter är ändå märkbar. Skolan är avskild från det brokiga, och även en måndagsförmiddag påtagligt livliga, Angereds centrum.
Lugnet sänker sig över dungen där skolgården huserar – förvisso emellanåt avbrutet av elevernas tjo och tjim. Viljaskolan är en F-9-skola, som funnits i fyra år, med drygt 400 elever fördelade på 19 klasser.
“Vi tror på läroböcker, papper, penna och tydlig katederundervisning.”
Omöjlig resa i dag
En ung elev hälsar glatt på Patrik och Almega Utbildnings utsände noterar att också vd:n tycks vara kändis på Viljaskolan.
– Under uppstarten var jag och Patrick här och monterade möbler, agerade skolledning och var med väldigt operativt från grunden i både små och stora frågor, säger Patrik.
Det märks att vd:n trivs i skolmiljön. Trots att resan inte varit lätt. Ändå tror han inte att samma resa hade varit möjlig att inleda i dag.
– Jag hade absolut gjort om det om förutsättningarna varit de samma som för fyra år sedan, även om vi satte vår privatekonomi i pant och framför allt de politiska riskerna har visat sig vara större än vi hade kunnat föreställa oss. Men all den nya detaljregleringen och lagstiftningen som debatteras slår om den blir verklighet hårt mot alla aktörer men framförallt mot nya och mindre friskolor. Hade nuläget varit detsamma för fyra år sedan så är jag inte säker på att vi vågat och klarat att genomföra detta.
– Höga krav är bra men det finns en tendens att man genom ökade regleringar försvårar ännu mer för framför allt mindre aktörer. Det finns också en uppenbar risk att det inte gynnar skolutvecklingen samtidigt som det då kan komma att minska valfriheten och mångfalden i Sverige.
Inne på rektorsexpeditionen träffar vi på nytt Petra Elio och hennes kollega, arbetsterapeuten Sara Nystedt, samt Saras skolhund, en sjuårig whippet vid namn Ziggy.
Det är dukat med fika på den hyfsat rymliga rektorsexpeditionen och Ziggy bidrar till det kompakta myset.
Ziggy är en terapihund, eller skolhund. Det innebär att han har en instrumentell roll i att hjälpa de elever som kanske har det allra tuffast – att ens orka komma till skolan. Just nu är han sjukskriven på grund av en operation som väntar runt hörnet. Kanske kan det ytterligare stärka relationen med de elever han hjälper.
– Vanligen har vi mindre läsgrupper med 3-4 elever. När de får lyssna på högläsning ligger Ziggy emellan. Han tycker att det är härligt att få ligga i mitten och eleverna blir lugna. Samtidigt är det lite spännande med en hund och alla är inte vana vid det. Här är Ziggy är tacksam att arbeta med – han hoppar inte och skuttar, säger skolans arbetsterapeut Sara Nystedt.
– Han får också träffa enskilda elever som har det svårt att ta sig till skolan av olika anledningar. Vi har några få hemmasittare på skolan. Med Ziggy får man en lugn stund och vi försöker locka med honom, säger Petra.
Varför tror ni att vi har så många hemmasittare i dag? Så har det ju inte alltid varit?
– När vi själva gick i skolan var strukturen ofta mer fyrkantig. I dag är skolan mer processinriktad, vilket kan vara bra, men det kan också medföra att det blir otydligt vad som faktiskt förväntas av eleverna. Det ställer också högre krav på att vi lär känna varje elev säger Sara.
Viljaskolan erbjuder ett mindre sammanhang än många andra skolor med högst 24 elever i varje klass. Men ändå kan en skola med 400 elever vara övermäktig för vissa.
– Vi har elever som riskerar att hamna snett i livet och här kan vi erbjuda ett mindre sammanhang där alla elever blir sedda. Det finns en trygghet i det lilla för många, säger Petra.
Hon betonar också vikten av god samverkan med SSPF (skola, socialtjänst, polis och fritid), socialtjänsten och inte minst vårdnadshavare för att lyckas.
En skola för alla – på riktigt
På Viljaskolan jobbar man mer med anpassningar på gruppnivå än på individnivå. Huvudregeln är att alla ska veta och förstå vad som gäller.
– Det ska vara tydligt för eleven vad som ska hända på lektionen. Många elever är otåliga och har mer spring i benen. Samtliga elever arbetar utifrån en specifik pedagogisk modell där alla elever har avskärmningar, får egna hörselkåpor och hörlurar.
– När alla elever får det blir det inte konstigt. Ingen sticker ut samtidigt som det har en positiv effekt på elevernas lärmiljö.
Skolan arbetar också aktivt med att kartlägga elevernas kunskaper.
– Många har stora kunskapsluckor trots att de har gått hela sin skolgång i Sverige. Vi behöver möta eleverna där de är för att kunna ge dem en möjlighet att lyckas, säger Petra.
Göteborg har ju många grundskolor som tycks ha svårt att leverera kunskapsresultat. Finns det skolor som inte håller måttet?
– Det vågar jag inte svara på. Jag kan dock konstatera att vi inte har en likvärdig skola i hela landet, säger Petra.
Varför har ni lyckats?
– Vi har tagit oss tid att lära känna eleverna. De lyckas kanske bättre hos oss för att de känner sig välkomna och har en engagerad personal där lärarna arbetar 39 timmar på plats i veckan i stället för 35 timmar. Det är ett medvetet beslut då vi vet vilken betydelse det har för eleverna att bygga relationer och ha en hög grad av vuxennärvaro.
Viljaskolan har ett förstärkt elevhälsoteam som en del i tidiga insatser. Många elever som kommer till Petra Elios skola har en utredningsskuld från tidigare skolgång.
– Samtidigt vill jag säga att många andra skolor och pedagoger också gör ett fantastiskt arbete och här vill jag se ett större samarbete mellan skolor och huvudmän för att tillsammans bidra till en bra skola för alla.
Petra uppskattar flexibiliteten rollen som rektor på en friskola ger henne.
– Jag har inga dyra avtal som bara löper på och det är korta beslutsvägar.
Ett kvitto på resultat
I år lämnar den första årskurs nio Viljaskolan och de flesta har då gått på skolan från årskurs sex när den startade. Sara Nystedt betonar att en framgångsfaktor är att Viljaskolan erbjuder elever att gå en sammanhållen skolgång från förskoleklass hela vägen till nian.
– Det gör att vi känner våra elever. Börjar man i årskurs fyra eller sju på en väldigt stor skola är det lätt att man försvinner i mängden. Det är inte på alla skolor eleverna obehindrat kan komma in och tjöta med rektorn, det är också en framgångsfaktor säger hon.
Viljaskolan är en mobilfri skola med fokus på trygghet och studiero. De erbjuder också läxhjälp och lovskola utöver det som krävs enligt lag. Svenskämnet får mer undervisningstid än vad timplanen erfordrar. Så har de också ett elevunderlag som är i behov av det.
– Många elever har knappt varit utanför Angered. Vi gör studiebesök och bjuder in förebilder att komma på besök. Tyvärr har vi också fått nej många gånger för att vi är en friskola. Det finns en vi-och-dom-kultur som vi måste bort ifrån, säger Petra.
Rektor såväl som arbetsterapeut är båda påfallande stolta över sin skola. Av goda skäl. I den första årskullen som lämnar Viljaskolan är många behöriga till gymnasiet. Ingen självklarhet i Göteborg där över hälften av eleverna på ett tiotal skolor inte nådde gymnasiebehörighet i fjol.
Men rektor Petra Elio vill ändå inte framstå som alldeles för skrytsam.
– Vi är ödmjuka i alla fall i några år till. Sen ska ni få se!
