Skolfrånvaro är mer än hemma-
sittare
Diskussionen om skolfrånvaro har ofta kretsat kring så kallade hemmasittare – elever som under längre tid uteblir helt från undervisningen. Men enligt Aggie Öhman, grundare av den ideella föreningen Prestationsprinsen och aktuell med boken ”Skolfrånvaro och skolnärvaro – en handbok”, är problemet både bredare och mer komplext än så.
– Hemmasittare är en viktig grupp, men utgör bara en mindre del av det vi behöver förstå som problematisk skolfrånvaro, säger Aggie Öhman.
Fem former av frånvaro
Aggie Öhman har tagit fram den så kallade PRINSmodellen, där PRINS står för PResent IN School. Skolfrånvaro delas i den här modellen in i fem typer:
Skolrelaterad frånvaro
När skolan brister i att erbjuda en fungerande läromiljö, exempelvis genom otillräcklig undervisning, att elever utsätts för mobbning eller dålig skolmiljö.Skolundvikande beteende
Elever som på grund av oro, ångest eller obehag undviker delar av skoldagen, till exempel vissa ämnen eller aktiviteter.Skolk
Frånvaro som grundas i ointresse eller ogillande, men som också kan vara ett uttryck för annan problematik.Familjerelaterad frånvaro
Frånvaro orsakad av omständigheter i hemmet, som till exempel semestrar under skoltid, missbruk eller våld.Sjukdom
Även giltig frånvaro som längre sjukfrånvaro kan bli problematisk om den påverkar elevens utveckling, sociala samvaro eller betyg.
– Det handlar om att förstå bredden i frånvaron. En elev kan vara sjukligt pollenallergisk och missa varannan lektion under våren – det är inte skolk, men det är fortfarande ett problem om det inte följs upp, säger Aggie Öhman.
– Många tycker att ungdomar är slöa och har svårt att gå upp på morgnarna. Men när vi förklarar deras frånvaro med de faktorerna kan vi missa att det handlar om föräldrar som inte kan sätta gränser. Vissa föräldrar klarar inte av att ta sitt ansvar.
“Med rätt kunskap och struktur kan vi minska den problematiska frånvaron.”
Frånvaron ökar – och är ofta osynlig
Statistiken över skolfrånvaro är bristfällig. Nationella mätningar är få och fokuserar ofta endast på ogiltig frånvaro. I Sverige betraktas frånvaro som problematisk först vid 15 procents nivå, medan det internationellt ofta räcker med 10 procent.
– Min bedömning är att en fjärdedel av grundskoleeleverna har en problematisk frånvaro. I årskurs nio handlar det om så mycket som 34 procent. Vi pratar ofta om att 17 000 elever går ut utan behörighet till gymnasiet men dubbelt så många har en problematisk skolfrånvaro, säger Aggie Öhman.
Hon påpekar att dagens system ofta missar elever med återkommande frånvaro i specifika ämnen trots att det kan ha stor påverkan på elevens skolgång och behörighet.
Systematiskt arbete krävs – inte punktinsatser
För att komma till rätta med problemet krävs att skolor börjar följa upp frånvaro på ett mer nyanserat sätt. Det handlar om att identifiera både omfattning och orsak – och därefter sätta in rätt åtgärder.
– Om alla skolor arbetade systematiskt med att analysera frånvarodata och koppla den till undervisning, elevens behov och familjesituation, skulle mycket vara vunnet. Alla typer av frånvaro behöver följas upp, inte bara den ogiltiga.
Hon efterlyser ett mer långsiktigt arbete, där en elevs frånvaro utreds tidigt och där planen för stöd inte bara dokumenteras – utan också används aktivt.
– Med rätt kunskap och struktur kan vi minska den problematiska frånvaron. Det handlar inte om enstaka fall, det handlar om ett systemfel. Utred och ta fram en plan som inte bara är för journalföring utan som faktiskt används.
